• Men om ett par ögonblick var de där igen , och denna gången hade de mellan sig en liten gubbe , som var gulnad och hopskrumpen , men gick uppstramad med tillbakakastat huvud och satte ner fötterna hårt i marken som en marscherande soldat .
• Men vad tjänar det till att försöka uppfostra dem , dessa elaka odågor , denna djävulens avföda ... man kan försöka allt ... mildhet , styrka ... föregå med gott exempel ... inte låta någonting passera , ständigt övervaka dem , de har ändå denna perversa lust att smutsa ned , att skövla ... Ursäkta mig ... han tar ödmjukt några steg framåt , med mössan i handen ... det hjälper inte att jag säger till dem , det finns ingenting att göra ... den här nya generationen ... -- Seså , lugna dig , min vän , jag känner dig , jag uppskattar din hängivenhet , men hetsa inte upp dig , gräla inte för mycket på dem , du skall få se att det går över ... de vet inte vad de gör ... -- Åh ... han är alldeles hopskrumpen , han svettas ödmjukhet ur varje por ... åh , när jag tänker på att de vågade ... mot något så heligt ... efter alla dessa förmaningar , goda råd ... Inte vidröra ... damma och polera ytterst försiktigt ... så tillät de sig ...
• Du vill hellre sitta där hopsjunken , tung och livlös som det där djuret ... titta på det ... Se här , ta det , bär det tillbaka till kakelugnsfrisen , där det skall stå ... han lutar sig ned , tar det i sina händer ... och de skjuter honom framåt ... Inte så mycket försiktighetsåtgärder , se inte ut som om det var sista smörjelsen , de heliga sakramenten som du bar ... så där ... det står bra där det står ... Och nu skall du få se nu skall vi börja ... men titta vad stel han är , hård , hopskrumpen ... allt det där måste lösas upp ... i sorglöshet , i självsvåld ...

Andra har sökt exempelmeningar på: